Att åka över gränsen är alltid lite spännande. Ett tiotal kilometer före gränsen börjar man automatiskt kolla hur mycket bilar är på väg åt samma håll, månne vi får stå och vänta. Alltid hoppas vi och ber; att gränsen skulle vara nästa tom på bilar, att det skulle gå smidigt, att barnen orkar vänta. Långtradarköerna är nästan alltid långa, upp till tio kilometer ibland. Först är finska gränsen i tur, ibland går det smidigt, ibland får vi stå och vänta på grönt ljus länge. Sen själva kontrollen går på en minut. Denhär gången fick vi stå och vänta över en timme vid ryska gränsen. Egentligen borde man undvika veckosluten, då är det alltid mera bilar som ska över, båda vägarna. Och vi åkte på lördag. Sen kollas alltid bilen, men vi har inte en enda gång behövt tömma bilen på alla väskor. Oftast när vi öppnar dörren och det hörs barnskrik och vi svarar artigt att väskorna innehåller kläder, leksaker och blöjor brukar det vara ok. Sen väl igenom alla kontroller drar vi en lättnadens suck och kollar klockan hur länge det tog att åka igenom. Vi kör vidare, farten är annorlunda, trafiken är annorlunda och ett nytt äventyr igen framför oss. Välkommen med på min bloggresa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar