Jullov

Julen klappar för dörren och det är dags för jullov. Timoteus har sin julfest i slutet av veckan, imorgon städar de klassrummen inför jullovet, bakar pepparkakor och har julprogram i sina klasser. Studerandena här vid Institutet fick sitt jullov redan för två veckor sedan för att sedan inleda vårterminen i mitten av januari. Förra veckan hade diakonikursen sin andra session och nu är det dags för alla lärare att få sitt jullov.

Men här på Teologiska Institutet blir det inte helt tyst. Ett flertal grupper har bokat in sig på Institutet över nyår, och därför är bl.a kökspersonalen i full gång över julen och nyår.

Diakonikursens deltagare på lektion

I Ryssland  firas nyåret som den stora högtiden . På nyårsafton tillreder man hela dagen god mat för att sedan på kvällen vänta in det nya året tillsammans med familjen och vänner. Klockan tolv på natten följer man med presidentens tal från Röda torget och sen skjuter man raketer. Kommer ihåg från ifjol att vi fick bara stå och beundra storslagna fyrverkeri efter fyrverkeri här i Keltto. Den ortodoxa julen firas 7-8 januari. De flesta är lediga här, också skolorna, från nyår två veckor framåt. Många åker då på semester och på gränsen till Finland bildas alltid långa köer. 

 En vit jul blir det här i Keltto och temperaturen ligger nu på -24. Julen är snart här........

 

Julfest

Idag firade de anställda på Teologiska Institutet julfest. Vi inledde med gudstjänst i kapellet och fortsatte med god mat, julsånger och fin samvaro i matsalen.

Lucia på besök

Ute är mörkt och kallt, i alla husen, lyser nu överallt de tända ljusen.

Då kommer någon där, jag vet nog vem det är: Sankta Lucia, Sankta Lucia.

.

Självständighetsdagen

I skolan firade Timoteus självständighetsdagen med gudstjänst i Sankta Maria församlingen och slutade dagen till ära redan kl.12. Vi hade gjort pepparkaksdeg och nu har vi bakat goda och fina pepparkakor tillsammans med barnen. Nu väntar vi bara på fint besök ikväll.

December

Åh, vad vi väntat på december.  Och snön som kom precis passligt betyder så mycket. Vi har skottat snö och gjort fina backar. Vilken glädje i barnens ögon när de får åka med pulkan med fart nedför backen.  Eller när mamma eller pappa drar och det går fort. Evelina drar hellre sin egen pulka efter sig än sitter på. Springer fort och ropar  " mamma titta!" Studerandena fick sitt jullov i förra fredags och nu är det andra kurser i tur, denhär veckan grundteologiska kursen och nästa vecka diakonikursen. Dessa kursdeltagare är också  flitigt ute och skottar snö. För tillfället saknar vi en gårdskarl, han som skulle börja i måndags dök aldrig upp.......

Barnen har sina egna chokladkalendrar och det första de gör på morgonen är att öppna nästa lucka. Evelina förstår  sig inte riktigt ännu på att det är en lucka per dag utan skulle helst gärna äta upp allting genast och mamma som alltid sätter den högt upp på hyllan igen....

 Egentligen är tiden inför julen den bästa. Att vänta, att se framemot något fint, att förbereda sig. Förutom att vi tog fram adventsljusstaken klädde vi en liten julgran på lilla jul. Stjärnan kommer snart upp i fönstret och pepparkakorna kommer vi att baka med barnen inom kort. Timoteus sjunger julsånger i skolan och med flickorna övar vi på lucia- sången.

I Adventstiden får vi förbereda oss på Jesu födelsedag. Varje dag får vara en förberedelsedag för oss, vi får stilla oss och komma inför Herren och lägga vårt liv i Hans händer som redan har kommit till oss. 

Välsignad första advent!

Fröjda dig storligen, du Sions dotter!
Höj jubelrop, du Jerusalems dotter!
Se, din konung kommer till dig,
rättfärdig och segerrik är han.
Han kommer ödmjuk, ridande på en åsna,
på en åsninnas föl.
Jag skall utrota vagnar ur Efraim
och hästar ur Jerusalem.
Stridens bågar skall utrotas,
och han skall tala frid till hednafolken.
Hans herravälde skall nå från hav till hav, 
och från floden intill jordens yttersta gräns.
Sak.9:9-10

Med metro

Vi hade ärende in till stan, Elina och jag,och beslöt att ta metron. För att komma till närmaste metrostation från Keltto åker man med marshrutka(buss) som tar 30 min. i bästa fall. Biljett-tanten tar emot 40 rubel och vi sätter oss i en nästan tom buss. Bussen blir snabbt full med passagerare  och även ståplatserna i gången fylls. Bussen är tillräckligt gammal och färden fylls av  skrammel och oljud. Alla möjliga dofter blandas, allt från olja till stark parfym. Väl ute ur bussen framme vid metrostationen, kollar vi att metroslanten finns i fickan och sätter in en ny växel. -Inne på metrostationen är tempot alltid högt, det ska gå snabbt  fram. Alla har bråttom och det kryllar av människor. Bara att följa med strömmen, kolla att du har din vän med och se till att du inte blir knuffad. Rulltrapporna är en upplevelse i sig. Går så långt ned att du inte ser slutet på dem när du stiger på. En allmän regel är att hålla sig till högra sidan i trappan så att de som har ännu mera bråttom kan springa förbi. Vi ställer oss och väntar på metron som kommer med några minuters mellanrum. Metron i St.Petersburg har funnits sedan 1955 och dagligen använder sig 2,5 milj passagerare av den. Metron har en av världens djupaste metrosystem och djupaste stationen Admiraltiskaja  finns på 105 meters djup. Den består av 5 linjer, 65 stationer och 110km spår. Nya stationer byggs och planeras ständigt. Eftersom vi inte åkte i rusningstid, finns plats i vagnen och vi sätter oss snabbt ner .Dörrarna stängs med ett bom och vi åker iväg. Äldre människor har rätt till sittplats och yngre stiger vanligen upp och ger  plats åt äldre. Farten känns ända ner i maggropen.  Vi åker två stationer, byter linje, åker två stationer till och stiger ur. Att välja rätt utgång är inte heller alltid lätt. Men min medpassagerare är en vanare metro-åkare än jag och vi kommer helt rätt. Att åka metro är ett snabbt och egentligen bekvämt sätt att ta sig fram inne i stan. På grund av det hårda tempot ser man sällan åldringar eller barn som åker i metron vilket är helt klokt. Med barnvagn är det så gott som omöjligt att ta sig fram med rulltrapporna och genom betalkontrollerna. På vår väg hem är arbetsdagen slut för många och vi hamnar i en överfull! vagn. Vi kunde förstås vänta på nästa tåg, men vi är redan inne. Jag håller stadigt i mej med ena handen och med den andra håller jag stadigt i handväskan. Inte en centimeter kan jag röra på mej, folk trängs från alla håll. Då dörren håller på att stängas kommer ännu en sista passagerare in och det är bara att trängas lite till. För de flesta är metron vardag och folk är vana med trängseln, människorna och metrosystemet. Men för mej är det alltid ett äventyr!

I november

Novembermörkret är här, dagarna är gråa och regniga. Eftersom vi inte här i Ryssland ändrade klockorna överhuvudtaget till vintertid känns morgnarna mörka och långa. Här i byns centrum har man satt upp vackra ljusslingor i träden längs vägen som lyser upp i mörkret.  

Förutom vardagliga bestyr och arbete har vi de senaste veckorna hunnit med ett och annat. Igår fick vi vara med på dop i samband med högmässan då babyn till prästfamiljen i församlingen döptes. Förra helgen fick vi österbottniskt besök och fick uppleva fin gemenskap några dagar. En av våra missionärskolleger åker nu på hemlandsperiod och vi samlades en kväll för att säga hejdå. Med barnen fick vi vara en lördag på sagoteater tillsammans med deras kompisar.

Gårdagens tema i högmässan var "Vaka". I vår vardag här möter vi utmaningar, problem, bekymmer och också sorg. Herren står för dörren och bultar. Vi får öppna vårt hjärtats dörr och Han fyller oss med sin kärlek, kraft, nåd och ledning. Herren går före och lyser upp i mörkret.

Vill dela med mej några verser från en av helgens psalmer.

O Jesus Kristus, din nåd oss giv,

lär oss det alltid betänka

och söka dig och det sanna liv 

som du de trogna vill skänka.

Lär oss att besinna att nådens tid

ej i all evighet varar,

att världen ger en bedräglig frid,

som ej från domen bevarar.

O Herre Gud som allsmäktig är,

i nåd bevara oss alla, 

stärk oss i tron, oss i kärlek bär,

och lär oss att dig åkalla.

Låt oss från domen till himlen gå,

till härlighet utan like

och frälsta evigt dig prisa få

där i ditt himmelska rike. 

I söndagsskolan

Keltto kyrka har jättefina söndagsskolutrymmen i källaren. För ett år sedan renoverades utrymmena och fick nytt golv och nya möbler. Söndagsskolan är indelad i två grupper, en för de större barnen och en för de mindre. Timoteus var igår första gången med de stora barnen. - "Vi bad och sjöng mera, läste och skrev och inte så mycket lek", berättade han efteråt. Men han tyckte om att få börja där. Evelina har också börjat i söndagsskolan. Båda flickorna tycker det är roligt att få pyssla. Igår fick barnen lyssna på berättelsen om Salomo och gjorde så fina kungbilder.

                

Snö också i Keltto

En volontär och två små hjälpredor

Bilist i Sankt Petersburg

Som bilist i Sankt Petersburg måste man vara uppmärksam, smart och snabb. Viktigt med vänlighet men ibland måste man tyvärr vara lite fräck för att komma nån vart. Med så mycktet  människor och så många bilar i rörelse känns det många gånger omöjligt att köra bil här.  
För inte så länge sen hamnade jag att stå mitt i en korsning med en spårvagn tvärs över vägen framför mej och bilar från alla håll i korsningen som tutade och trängdes. Lite längre fram pågick vägarbete och det var bara en fil öppen istället för två. Trafikljusen gällde inte längre, alla ville bara framåt, och resultatet blev kaos.  Där stod jag i 10 minuter helt fast för att sedan köra fram i snigelfart ännu i nästan en kilometer.

Köer uppstår så lätt, en liten trafikolycka där nån har kört på en bil bakifrån är det vanligaste man ser när man åker in till stan. Oftast kommer parterna överens om skadorna för att få det att gå smidigt, men ibland väntar man på polisen och då kan det ibland räcka flera timmar innan polisen är på plats. Jag bytte fil en gång i farten, en bil kom snabbt bakifrån i den andra filen och jag hann snudda i sidan på den. Vi stannade sidledes, jag öppnade rutan, var lite chockad och kom inte på något att säga. Mannen sa nåt om vad jag håller på med, hoppade in i sin bil och for iväg.  Jag ringde Andrej och märkte först då att jag hade en massa bilar bakom mej som ville framåt. Och först senare kom jag på varför han så kvickt åkte iväg. Här är regeln att den som kommer bakifrån alltid måste vänta och släppa fram den som byter fil. Bilisten hade hamnat att betala skadorna på min bil om jag så hade krävt, därför var han snar att smita. Men som tur var kom det bara någon enstaka ytlig repa på min bil. Men jag lärde mej att se efter ännu noggrannare när jag byter fil, vilket man gör ofta här.
En fint sätt som bilister gör här är att blinka med varningsljusen som tack när någon släpper fram en. Det gör alltid en glad bakom ratten när man får ett tack som svar.
 En gång har jag hamnat ut för polisen och böter. Polisbilen stannade mej, jag hade då ingen aning varför. Finska nummer och en kvinna bakom ratten, såklart. Men jag hade tydligen kommit över mittsträcket vilket är strängt förbjudet. Men här är det tyvärr många gånger inte så klara streck och lite dåligt skyltat. Dessutom kommer nya regler och trafiklagar med jämna mellanrum. Böter fick jag 3000 rubel, dessutom kallade han mej för huligan.....Huligan på ryska är lite på skämt, typ dumbom, men jag blev i alla fall lite sårad över polisens bemötande.
In i stan är det svårt att hitta parkeringsplats. Oftast när jag hämtade Timoteus från skolan följde jag andras exempel och stannade i följande fil bredvid bilarna som var parkerade vid trottoaren, lade på varningsblinkers och gick för att hämta Timoteus. Fungerade helt bra om man behövde p-plats för fem minuter.
Julius som är präst, höll gudstjänst i Sankta Maria kyrkan och när han skulle åka hem fanns inte bilen där han hade parkerat den. På platsen där han parkerat bilen hade man börjat föra bort bilar eftersom stället är inget parkeringsställe utan snarare en korsning med lite mera plats,(fast det alltid parkerats bilar där). Ifall man parkerat på fel plats är polisens bogseringsbil snabbt på plats. Att lösa ut bilen och betala en straffavift för felparkering blev att kosta 6000 rubel, ca 150 euro. Sen dess har vi hört flera bekanta som hamnat ut för samma tråkiga sak på samma ställe. Utan någon skyltning eller varning har man säkert förtjänat en hel del den senaste tiden där. Positivt förstås är att det finns inga parkeringsautomater in istan utom på särskilda inhägnade parkeringsplatser. Du får parkera gratis, bara du hittar en plats.  
Trafiken är ändå så farlig att här ser man sällan cyklister eller mopeder. Som fotgängare måste man vara försiktig  och alltid kolla fastän det är grön gubbe.
Men vi har våra skyddsänglar med oss, som skyddar oss från faror. Gud är god!

"Ty han skall ge sina änglar befallning om dig
att bevara dig på alla dina vägar.De skall bära dig på händerna,
så att du inte stöter din fot mot någon sten". (Psaltaren 91:11-12)

Vår solstråle

Vår Evelina som just fyllt två år är en duktig flicka och väldigt artig dessutom. Tack säger hon alltid när hon får något, "assågod" när hon ger något åt mej. " Tack mamma, de va ättegott" säger hon när jag lyfter henne ur matstolen. Kan du elpa mej? Kan ja få.....

Nu vill hon göra allting själv. "Ja kan" säger hon. Kan klä på sej, kan räkna till 10 redan, kan sjunga bä, bä vita lamm, kan säga meningar på både svenska och ryska.  Men så har hon ju också duktiga storasyskon som lär henne ett och annat. Ikväll var hon bara trött och grät när vi lade oss, " mamma ja lessen" sa hon och kramade om mej hårt.

 Tackar Gud för våra underbara barn!

Höst i luften

Hösten är här. Vi har fått ha fina höstdagar, t.o.m varma. Inte alls mycket regn. Vi har beundrat flyttfåglarna som flyger högt på himlen i plog, plockat gula och röda löv till skolan, kokat äppelsylt och beundrat sidensvansarna i rönnarna. Idag har jag kollat igenom barnens vinterkläder och skor från ifjol, vad som har blivit för smått, och vem som behöver få nya vinterskor. Ett tu tre kan kölden vara här. Förkylningarna har smugit sig på hos barnen. I morse var det Anastasias tur som vaknade med hes röst och täppt näsa. Här får man alltid många goda råd från alla håll om man är förkyld. Min kur är förutom att ge varmt att dricka, klyfta vitlök i små bitar och lägga på ett litet fat vid kudden när barnen somnat. Den kuren brukar hjälpa till vid förkylningarna!

Shuarsola

Idag har vi skickat iväg lite över en kubikmeter kläder och leksaker med en transportfirma till församlingen i Shuarsola. Också en hel del yllesockor rymdes med, som våra missionsvänner stickat i Finland. Shuarsola ligger i Marirepubliken, där största staden är Joshkar-Ola. I Marij El som regionen också kallas bor 48% ryssar och 42% marier. Marierna är ett finsk-ugriskt  folk, som talar ett eget språk, mariska. De fick Nya testamentet översatt till det egna språket år 2007.

Shuarsola är en liten by och församlingen som hör till Ural prosteri är en relativt ny församling. Sasha som själv är hemma från byn, är präst i församlingen och hans fru Anja sköter söndagsskolarbetet. Avstånden mellan församlingarna är långa i Ural och prästerna har ett ensamt arbete och därför behöver de allt stöd de kan få. Be gärna för deras församling och för dessa människor som ställt sig i Herrens tjänst för att sprida Hans kärlek och ljus vidare.

 

Barnens och änglarnas dag

Idag var det barnens fest i kyrkan. Vi firade familjegudstjänst med änglarna som tema.

"Låt barnen komma till mig och hindra dem inte! Ty Guds rike tillhör sådana. Amen säger jag er: Den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig ditin". Och Han tog dem i famnen och lade händerna på dem och välsignade dem.

Vägförsäljning

När man åker en bit utanför stan är det alltid lika trevligt att sitta i bilen och se på vad som bjuds ut vid vägkanterna. Nu är det höstsäsong och folk säljer äpplen, plommon och svampar. Oftast är det äldre människor som säljer det de har i sina trädgårdar för att dryga ut sin lilla pension. På sommaren är det blommor, nypotatis och grönsaker som gäller.

Gummorna sitter på en pall vid vägkanten utanför sitt hus och väntar  på att ämbaret med äpplen ska bli tomt. Ingen begär att du ska betala hyra för platsen vid vägkanten eller skatt för inkomsterna från försäljningen. Och folk stannar faktiskt och handlar. -Hemodlat uppskattas. Ibland finns också färsk mjölk i flaska till salu vid vägkanten här i Keltto. Men vi brukar inte stanna utan föredrar valio- mjölken som finns i butiken.

Ett nytt läsår

Idag har 8 nya studerande inlett sina teologistudier vid Teologiska Institutet.  Studerandena kommer från St.Petersburg, Kazan, Nizjnij Novgorod, Moskva och Vladikavkaz. Vladikavkas ligger i södra Ryssland vid Kaukasus- bergen, där landet gränsar till Georgien. Församlingen där är liten och har ursprungligen uppkommit efter en tysk- luthersk församling som funnits där tidigare.  Församlingen samlas i en katolsk kyrka och eftersom församlingen inte har någon egen präst ännu, brukar präster härifrån  resa dit var tredje månad för att församlingen ska ha möjlighet att fira nattvard. Glädjande är att en församlingsmedlem därifrån nu påbörjar studierna i teologi. Vi önskar alla studerande ett välsignat nytt läsår! 

Till världens bästa man

Grattis på din födelsedag!

Tack för din kärlek, omtanke och glädje du sprider!

Du är det bästa som finns!

Vi önskar dej lyckliga solskensdagar, hälsa, krafter och Guds välsignelse 

och ger dej många, många kramar!

Vägbelysning

Elbolaget kom och fixade vägbelysningen en dag. Lamporna går ända från landsvägen, längs byvägen ända in på Teologiska Institutets område, en sträcka på 800 meter. Elmontörerna krävde att lyktstolparna ska märkas och numreras enligt vissa paragrafer så därför tog Andrej en tur till deras kontor i Vsevoloshk och fick svaret att "märk dem som du vill, det är inte vår sak". Andrej fick också annan intressant information om belysningen i byn: alla stolpar tillhör Teologiska Institutet, eftersom de har satt upp dem. Ledningarna ägs av ett annat elbolag, lampkåporna är kommunens och själva brännarna har elbolaget som Andrej besöker, lagt dit.  Vem betalar då elektriciteten? - Ingen, för belysningen är direkt kopplade till elverket. Vilken lyx!

Keltto kyrka - 20 år

                                                                                                                                            Igår var det fest i Keltto. Keltto församling firade med anledningen av att det gått 20 år sedan kyrkan byggdes. Festligheterna inleddes med högmässa. Kyrkan var fullsatt och förutom församlingsbor och bybor hade det också kommit gäster från Finland, bl.a från vänförsamlingarna. Högmässan började med procession och prästvigning. Barnen hade sin söndagsskola i källarvåningen som de vanligtvis har under varje gudstjänst, för att sedan komma med när nattvarden i kyrkan börjar. Församlingens egen kör och en manskör från Finland sjöng i högmässan. Efteråt var det mat för alla och festen fortsatte med uppvaktningar, musik och minnen. En dag fylld av glädje och tacksamhet!

           



Udelnij park

Timoteus hade skoldag på lördag, undantagsvis. Skolan ordnar både på hösten och på vintern en friluftsdag för eleverna och deras familjer. Så vi tillbringade lördagen i en stor park, i Udelnij park, ett grönområde i St.petersburg. Förskolan, ettan och tvåan började med foto-orientering medan de större barnen hade orientering i skogen. Sedan var det dags för boboll, där årskurserna 3-9 spelade mot föräldrarna och de mindre barnen hade skattjakt. Vädret var lite grått och blåsigt, men barnen rörde duktigt på sig, så det var nog bara jag och några till av föräldrarna som småfrös.

Ingermanländare

Ingermanlands flagga

Vår goda vän Olga är ingermanlänning. Hon kan lite finska och är stolt över sina finska rötter.
Ingermanländarna härstammar från 1600-talet då Ingermanland blev en del av Sverige. Finska bondpojkar kom till området för att bruka jorden. Kyrkor byggdes och nya lutherska församlingar uppstod i takt med att det kom arbetare från Finland. Varifrån själva namnet ingermanland kommer vet man inte säkert. En teori är ån Inkere som är en sido-å till Nevafloden. Inkere-ån har i sin tur fått sitt namn efter fursten Jaroslav som på 1000-talet gifte sig med dottern av Sveriges tronfurste, Ingegerd. I slutet av 1600-talet var 75% av Ingermanlands befolkning lutherska finländare. Ifjol firade den Ingermanländska kyrkan 400 år, nämligen, den första lutherska församlingen grundades i Lempaala år 1611.
Den ingermanländska kulturen var stark, man ingick inte blandäktenskap och på 1800-talet grundade man finska skolor och föreningar. Söndagsskolarbetet blev viktigt i församlingarna och man höll skriftskolor och ordnade läsmöten.
Före revolutionen 1917 fanns det 32 församlingar och 170 000 ingermanländare bosatta i Ingermanland. Eftersom ingermanländarna var kända för sin företagsamhet  och hade skapat fina jordbruk blev de måltavla för Stalins uppfyllande av jordbrukskollektiv. Man blev allt misstänksammare mot ingermanländare, den lutherska tron, språket och kulturen. Människor dödades eller blev bortförda och fick en stämpel i passet som andra klassens medborgare. Kyrkor stängdes, all finskundervisning förbjöds och de finska tidningarna upphörde. År 1942 var hela Ingermanland tömt på ingermanländare. Då kriget var slut fick de inte genast återvända till sina hemtrakter. Många for då till Karelen eller flyttade till Estland. Rauha som bor i Keltto och är 92 år berättade att då de kom tillbaka till sitt hus här i Keltto var det bebott av ryssar. De ville ta några  äppel från äppelträdet på gården men blev bortschasade.

Många var också de som lämnade kvar på deporteringsorterna och byggde upp ett nytt liv där. Därför har det uppstått lutherska församlingar, som idag är över 80, runtom i hela Ryssland. Idag finns ännu spår av den ingermanländska kulturen. Några kan finska ännu och i en del församlingar hålls gudstjänsten till vissa delar på finska. Allt har förstås förryskats, många ingermanländare har flyttat till Finland, sedan det blev möjligt på 1990-talet, och den äldre generationen dör bort. Olga berättar att fastän hon är ingermanländare känner hon sig ändå rysk. Hon har gått i rysk skola och den ryska kulturen och ryska språket är närmare än den ingermanländska. Men framförallt syns de ingermanländska rötterna genom de lutherska församlingar som finns i Ingermanland idag. Ibland kommer frågan upp varför kyrkan ännu ska bära namnet Ingermanlands kyrka när de flesta församlingsbor idag är ryssar. Idag är också många olika folkslag representerade i församlingarna. Biskopen brukar ofta påpeka att Ingermanlands kyrka är till för alla. Jag tror att man vill bevara namnet och komma ihåg historien, förföljelserna, kamperna, svårigheterna, bönerna, väckelsen och återuppbyggandet; en tacksamhet till Herren för lågan som aldrig helt kunde släckas.

Ingermanland år 1900



Denhär butiken hittade vi på vår arbetsresa i Karelen 2010



En extra sommardag

Idag har vi haft en skön och varm sommardag här i Keltto. En bonusdag såhär på höstkanten och sista chansen kanske för i år att springa i shorts och sommarklänning.
Studerandena i teologikursen,som pågår denhär veckan, kom ut på eftermiddagen för att göra  lite arbeten  på gården efter dagens föreläsningar. Grundkursen i teologi samlar i år 18 studerande från bl.a Sibiriens prosteri och Moskva prosteri. Många av dem som går grundkursen söker sig sedan vidare till prästutbildningen. Nadja träffar jag när hon håller på och rycker upp ogräs ur en blombänk. Hon tycker att studierna är intressanta.- Kvällarna vill bara bli sena, då man sitter länge uppe och umgås. Nadja är aktiv i Keltto församling och  fungerar där som söndagsskollärare för de mindre barnen. Till vardags arbetar hon som lärare i engelska.

En trevlig dag

Säg, vad kan vara trevligare än födelsedag, nykokt plommonsylt

och vår kära Babushka på besök!

Att cykla är väl ingen konst!

 Anastasia fick en ny cykel i våras. Stödhjulen bara ställde till det för henne så vi tog bort dem i förra veckan. Vi har det jättebra med en stor parkering och på innergården vid Institutet kan man cykla runt, runt i många varv.  Samma dag vi tog bort stödhjulen lärde hon sig att cykla utan dem. Att cykla är väl ingen konst, såg det ut som, då hon cyklade iväg. Hurra för Anastasia!

Skolpojken

Timoteus har börjat på ettan i höst. Då man börjar i skolan kommer man in i ett nytt skede, småbarnsåren är förbi och man ska ta ansvar på ett helt nytt sätt. Hålla reda på skolböckerna, sitta och koncentera sig, lära sig läsa och skriva, göra läxorna o.s.v. Timoteus brukar göra läxorna i  eftis eller genast när han kommer hem. I skolan deltar han också i målarklubben och i lerklubben.  Bäst med skolan är förstås kompisarna, tycker han. "Молодец Timoteus", som vi  säger på ryska! (молодец, 'maladets'=duktig)

Sankta Maria församlingen

Sankta Maria kyrkan

År 1703 grundades en svensk-finsk luthersk församling i Sankt Petersburg. Den delades på 1730-talet i en finsk församling, Sankta Maria och en svensk församling, Sankta Katarina. Till den finska församlingen kom församlingsborna från Ingermanland och Viborgs län. Även estlänningar hörde till församlingen. En estnisk luthersk församling grundades 1787, Sankt Johannes församling. Den nuvarande Sankta Maria kyrkan byggdes 1805. Som störst var församlingen på 1890-talet med över 20 000 medlemmar. Efter oktoberrevolutionen år 1917 försvårades församlingslivet, församlingen upphörde 1938 och man tvingades överlämna kyrkobyggnaden till sovjetmyndigheterna. Under sovjettiden användes kyrkobyggnaden bl.a som internat och för djurutställningar. Församlingen grundades på nytt 1990 och till en början höll man gudstjänsterna ute på kyrktrappan. Med hjälp från vänförsamlingar i Finland och Kyrkans utlandshjälp kunde kyrkan restaureras och domkyrkan invigdes på nytt pingsten 2002.  Varje söndag firas två gudstjänster, en finsk och en rysk gudstjänst. Övrig verksamhet sker på ryska. Kyrkan befinner sig i centrum av Sankt Petersburg, några hundra meter från huvudgatan som går genom centrum, Nevskij Prospekt.
Sankta Katarina församlingen grundades på nytt år 1991 och fick tillbaka sin kyrka så sent som 2005. Där firas gudstjänster på svenska varje söndag. Kyrkan befinner sig intill Svenska ambassaden som ligger ett kvarter från Sankta Maria församlingen. Den estniska församlingen, Sankt Johannes församling i St.Petersburg registrerades på nytt 1994 och kyrkan restaurerades och invigdes i februari 2011.

Sankta Katarina kyrkan

Sankt Johannes kyrkan