Med metro

Vi hade ärende in till stan, Elina och jag,och beslöt att ta metron. För att komma till närmaste metrostation från Keltto åker man med marshrutka(buss) som tar 30 min. i bästa fall. Biljett-tanten tar emot 40 rubel och vi sätter oss i en nästan tom buss. Bussen blir snabbt full med passagerare  och även ståplatserna i gången fylls. Bussen är tillräckligt gammal och färden fylls av  skrammel och oljud. Alla möjliga dofter blandas, allt från olja till stark parfym. Väl ute ur bussen framme vid metrostationen, kollar vi att metroslanten finns i fickan och sätter in en ny växel. -Inne på metrostationen är tempot alltid högt, det ska gå snabbt  fram. Alla har bråttom och det kryllar av människor. Bara att följa med strömmen, kolla att du har din vän med och se till att du inte blir knuffad. Rulltrapporna är en upplevelse i sig. Går så långt ned att du inte ser slutet på dem när du stiger på. En allmän regel är att hålla sig till högra sidan i trappan så att de som har ännu mera bråttom kan springa förbi. Vi ställer oss och väntar på metron som kommer med några minuters mellanrum. Metron i St.Petersburg har funnits sedan 1955 och dagligen använder sig 2,5 milj passagerare av den. Metron har en av världens djupaste metrosystem och djupaste stationen Admiraltiskaja  finns på 105 meters djup. Den består av 5 linjer, 65 stationer och 110km spår. Nya stationer byggs och planeras ständigt. Eftersom vi inte åkte i rusningstid, finns plats i vagnen och vi sätter oss snabbt ner .Dörrarna stängs med ett bom och vi åker iväg. Äldre människor har rätt till sittplats och yngre stiger vanligen upp och ger  plats åt äldre. Farten känns ända ner i maggropen.  Vi åker två stationer, byter linje, åker två stationer till och stiger ur. Att välja rätt utgång är inte heller alltid lätt. Men min medpassagerare är en vanare metro-åkare än jag och vi kommer helt rätt. Att åka metro är ett snabbt och egentligen bekvämt sätt att ta sig fram inne i stan. På grund av det hårda tempot ser man sällan åldringar eller barn som åker i metron vilket är helt klokt. Med barnvagn är det så gott som omöjligt att ta sig fram med rulltrapporna och genom betalkontrollerna. På vår väg hem är arbetsdagen slut för många och vi hamnar i en överfull! vagn. Vi kunde förstås vänta på nästa tåg, men vi är redan inne. Jag håller stadigt i mej med ena handen och med den andra håller jag stadigt i handväskan. Inte en centimeter kan jag röra på mej, folk trängs från alla håll. Då dörren håller på att stängas kommer ännu en sista passagerare in och det är bara att trängas lite till. För de flesta är metron vardag och folk är vana med trängseln, människorna och metrosystemet. Men för mej är det alltid ett äventyr!

I november

Novembermörkret är här, dagarna är gråa och regniga. Eftersom vi inte här i Ryssland ändrade klockorna överhuvudtaget till vintertid känns morgnarna mörka och långa. Här i byns centrum har man satt upp vackra ljusslingor i träden längs vägen som lyser upp i mörkret.  

Förutom vardagliga bestyr och arbete har vi de senaste veckorna hunnit med ett och annat. Igår fick vi vara med på dop i samband med högmässan då babyn till prästfamiljen i församlingen döptes. Förra helgen fick vi österbottniskt besök och fick uppleva fin gemenskap några dagar. En av våra missionärskolleger åker nu på hemlandsperiod och vi samlades en kväll för att säga hejdå. Med barnen fick vi vara en lördag på sagoteater tillsammans med deras kompisar.

Gårdagens tema i högmässan var "Vaka". I vår vardag här möter vi utmaningar, problem, bekymmer och också sorg. Herren står för dörren och bultar. Vi får öppna vårt hjärtats dörr och Han fyller oss med sin kärlek, kraft, nåd och ledning. Herren går före och lyser upp i mörkret.

Vill dela med mej några verser från en av helgens psalmer.

O Jesus Kristus, din nåd oss giv,

lär oss det alltid betänka

och söka dig och det sanna liv 

som du de trogna vill skänka.

Lär oss att besinna att nådens tid

ej i all evighet varar,

att världen ger en bedräglig frid,

som ej från domen bevarar.

O Herre Gud som allsmäktig är,

i nåd bevara oss alla, 

stärk oss i tron, oss i kärlek bär,

och lär oss att dig åkalla.

Låt oss från domen till himlen gå,

till härlighet utan like

och frälsta evigt dig prisa få

där i ditt himmelska rike. 

I söndagsskolan

Keltto kyrka har jättefina söndagsskolutrymmen i källaren. För ett år sedan renoverades utrymmena och fick nytt golv och nya möbler. Söndagsskolan är indelad i två grupper, en för de större barnen och en för de mindre. Timoteus var igår första gången med de stora barnen. - "Vi bad och sjöng mera, läste och skrev och inte så mycket lek", berättade han efteråt. Men han tyckte om att få börja där. Evelina har också börjat i söndagsskolan. Båda flickorna tycker det är roligt att få pyssla. Igår fick barnen lyssna på berättelsen om Salomo och gjorde så fina kungbilder.

                

Snö också i Keltto