Liv och rörelse

Denhär veckan har vi haft mycket folk på området. En lägerskola med  40 skolbarn har varit här i tre dagar, och en kyrka från centrum har haft sitt läger här. Det har varit spring och lek, liv och rörelse. Solen har skinit och regnet har hållit sig undan. Eftersom Institutet har fina utrymmen och området är stort finns här bra möjligheter att ta emot grupper och därför ordnar Institutet inkvartering på sidan om övrig verksamhet. På så vis får Institutet också egna inkomster. Bl.a församlingar och turistgrupper från Finland brukar besöka oss.  Speciellt livligt brukar våren vara då många församlingar åker på utfärder. Allt mera får vi också besök av andra kyrkor kring Sankt Petersburg, både från den ortodoxa kyrkan och olika frikyrkor som ordnar egna seminarier och läger här.

 

Sashlik

 I helgen grillade vi sashlik  till middag. Sashlik betyder egentligen kött på grillspett. Mattraditionen kommer från Kaukasien och köttet är då lammkött. Men griskött används lika mycket. Köttet ska marineras på förhand och alla har sina egna specialiteter och recept på marinaden. Sashlik grillas utomhus, därför förknippar man den med våren och sommaren. I parker samlas människor för att grilla, på fester är sashliken med och ibland kan man se att nån stannat  vid  vägkanten och står och grillar en bit ut på någon åker. På många restauranger finns också maträtten på menyn. 
Är man ryss och man är sashlik ett måste!

 

Anja

Anja deltar i ungdomsledarkursen som inleddes vid Teologiska Institutet  här i Keltto denhär veckan. Utbildningen av ungdomsledare för Ingermanländska kyrkan består av sex  olika kurstillfällen under två års tid. Deltagarna är  i år 12 till antalet och kommer från olika församlingar runtom i Ryssland. I år kommer speciellt många från Viborg församling, en församling som har  en livlig ungdomsverksamhet.  En deltagare kommer från Joshkar-Ola som hör till Ural prosteri. Jag träffar Anja idag under hennes paus på eftermiddagen. De har just haft en lektion om  bönen, med en lärare från Estland. Anja kommer från Nishnij Novgorod som ligger 400 km öster om Moskva. Hemma i sin församling fungerar hon som söndagsskollärare och har tidigare gått söndagsskolsekreterarkursen här vid Teologiska Institutet. I församlingen hålls söndagsskola på lördagar. Anja har även hand om barnpassningen som ordnas när det hålls olika familjekvällar, konserter och seminarier i församlingen. Jag har möjlighet att ge Anja lite material inför söndagsskolstarten och hon är glad för hjälpen. Jag önskar henne lycka till  och Guds välsignelse i hennes uppgifter. Imorgon åker hon med tåget hem efter det första kurstillfället för att sedan komma på nytt i november. Vi får minnas henne och hennes församling i förbön!

Talkoanda

I början av 90-talet då Ingermanländska kyrkan fick rätt att verka igen och församlingarna återuppstod byggdes många nya kyrkor.  Man fick mycket hjälp från Finland, både ekonomisk hjälp men också hjälp med att bygga.
År 1992 invigdes en helt ny kyrka i Keltto, den tredje i ordningen. Den förra kyrkan revs då församlingen upphörde år 1939 och ingermanländarna deporterades till Sibirien eller dödades. Stockarna från kyrkan använde man till att bygga skyttegravar. 

 Den nya kyrkan byggdes med mycket hjälp av finska talkokrafter. Här på Teologiska institutet lever forfarande talkoandan kvar. Några gånger om året kommer talkogrupper från Finland som vill hjälpa till på området. Institutet ar väldigt  tacksam över all hjälp man får ta emot. I början av sommaren hade vi besök av en talkogrupp från Österbotten. Vi kunde färdigställa en lekplats, en ny lägerplats med bänkar och grillplats, och mycket blev nymålat. Tack till er som var med, vi är så glada!

Också studerande är villiga att hjälpa till. Eftersom området är stort är det mycket som behöver göras. Området ska städas, ved till bastun sågas, gräset klippas, husen målas m.m. Ungdomsledarkursen är först ute i höst med nya deltagare denhär veckan.De har varje kväll ställt upp och hjälpt till med något. Duktigt gjort!

Trafikkaos

Igårkväll var vi på väg hem från butiken. 2 km före Keltto stod trafiken stilla. Vi tänkte att det antagligen skett en trafikolycka längre fram. Eftersom det redan var sent ville vi inte tappa tid utan tog en omväg. Omvägen var tyvärr  i väldigt dåligt skick med stora hål och gropar i vägen. När vi kom ut till landsvägen igen strax före korsningen i Keltto gick trafiken där med snigelfart fram. Väl framme vid korsningen var det stockning rent konkret. Alla ville genom på samma gång. Än mot rött, tutande och trängande. Det visade sig vara fråga om vägarbete och  bara en fil på 300 meter var i bruk. Två vägarbetare försökte dirigera trafiken så gott de kunde, men med vagt resultat. Här hamnar vi ofta att stå i trafikrusningar. Speciellt kvällstid då alla ska hem från sina jobb. Ska vi in till stan försöker vi planera  att vi inte far då vi vet att trafiken är som störst. För att ta sig in till St.Petersburg, en sträcka på 25 km, får man räkna med minst en timme i bilen. Ibland är det hopplöst ifall det skett någon krock, då uppstår det alltid långa köer och  då gäller det bara att ha tålamod! Igårkväll efter att ha stått en god stund mitt i korsningen trängde vi oss också förbi  och kunde köra hem.

Soppa, plättar och te

En soppa till förrätt är ett måste i det ryska köket. Buljongen är riklig och det viktiga.Det övriga i soppan kan sedan varieras på många olika sätt. Man kunde kanske jämföra potatisens betydelse för finländare med soppan för ryssar. Hälsosam! 

Igår var vi och hälsade på hos bekanta. Det är alltid lika roligt att hälsa på i ett ryskt hem. Atmosfären är avslappnad, man stressar inte, bjuder på det man råkar ha. Vi blev bjudna på soppa, blinier med smetana (gräddfil) och jättegod te lagad på egna örter ur trädgården. Typiskt ryskt och otroligt gott!

Sommarminnen

Vad kan vara bättre än allt det fina och gröna i naturen, ett bastubad med kvällsdopp i sjön, nyrökt lax, lakritsglass, en hel låda med stora jordgubbar, barnens skratt och lek med sina kusiner,  ut till havs med goda vänner,  en  igenvuxen smultronäng, en stor abborre i nätet, barfota i gräset......

    Är så tacksam över semestern!

   

Grattis Anastasia!

Idag fyller vår kära Nastja 5 år. Vi firade med nyckelpigetårta och presenter förstås. Idag var det bara hennes dag.

Det är okej att inte baka egen tårta här. I butiken finns en 10 meter lång disk med bara tårtor i alla de sorter. Stora tårtor, små tårtor, frukttårtor, jordgubbstårtor, ckokladtårtor, banantårtor, m.m Dessutom till ett bra pris, från fyra euro tillk 10 euros tårtor. Så för oss blir det ibland en tårta till vardags också. Andrejs favorit är Napoleontårtan. Så när ni kommer på kaffe till oss bjuder vi på den!

Över gränsen

Att åka över gränsen är alltid lite spännande.  Ett tiotal kilometer före gränsen börjar man automatiskt  kolla hur mycket bilar är på väg åt samma håll, månne vi får stå och vänta. Alltid hoppas vi och ber; att gränsen skulle vara nästa tom på bilar, att det skulle gå smidigt, att barnen orkar vänta. Långtradarköerna är nästan alltid långa, upp till tio kilometer ibland. Först är finska gränsen i tur, ibland går det smidigt, ibland får vi stå och vänta på grönt ljus länge. Sen själva kontrollen går på en minut. Denhär gången fick vi stå och vänta över en timme vid ryska gränsen. Egentligen borde man undvika veckosluten, då är det alltid mera bilar som ska över, båda vägarna. Och vi åkte på lördag. Sen kollas alltid bilen, men vi har inte en enda gång behövt tömma bilen på alla väskor. Oftast när vi öppnar dörren och det hörs barnskrik och vi svarar artigt att väskorna innehåller kläder, leksaker och blöjor brukar det vara ok. Sen väl igenom alla kontroller drar vi en lättnadens suck och kollar klockan hur länge det tog att åka igenom. Vi kör vidare, farten är annorlunda, trafiken är annorlunda och ett nytt äventyr igen framför oss. Välkommen med på min bloggresa!